Soho House Stockholm

Igår var en sån där kväll som påminner om vad kärlek faktiskt är. Jag såg par, jag såg vänner, jag såg en salig blandning av människor som var där för att dela något tillsammans. Och det är väl just det kärlek handlar om? Att vara nära, att se varandra, att skapa en känsla av samhörighet. Men det jag vill prata om är något som alltid väcker nyfikenhet: aphrodisiacum. Det där magiska ordet som får folk att tänka på ostron, choklad, kanske chili. För visst, de flesta har hört att ostron sägs vara lusthöjande, och ja, det finns en koppling där – men det är inte så enkelt. För om det verkligen fungerade så att några ostron kunde pang, boom väcka en överväldigande sxuell lust, då hade vi haft lösningen för alla. Och så är det inte. Det som många inte tänker på är att det viktigaste med aphrodisiacum inte är enskilda livsmedel, utan kontexten de skapar. Lust är inte något man bara kan trycka i sig genom en specifik råvara, det handlar om sammanhanget – hur vi äter, vem vi äter med, hur vi mår både mentalt och fysiskt. Det handlar om att prioritera den man vill vara med, att kommunicera, att skapa en stämning där lust får finnas. Och om vi ändå pratar om maten – de råvaror som ofta kallas aphrodisiacum är egentligen sådant som är bra för kroppen. Jag tror många förväntade sig en magisk meny som skulle göra alla vrålkåta på ett ögonblick. Och tro mig, jag önskar att det var så enkelt. Men det som faktiskt gör skillnad är dynamiken, samspelet, vårt eget arbete. Och visst kan det vara frustrerande att det inte finns en genväg till lust – men är det inte också lite magiskt? Att det är vi själva, våra relationer och våra val som formar den. Så det vi kan ta med oss från igår är kanske just det: att det inte finns en snabb lösning, men att vi alltid kan skapa förutsättningar för att lusten ska få finnas. Och att kärlek, i alla dess former, i slutändan alltid handlar om att välja varandra – om och om igen.